Att för första gången kunna rannsaka sig själv för att sedan gå vidare med sitt liv.

Misstagen bär mig framåt är något jag alltid tänkt utan att egentligen fundera över vilka misstag jag faktiskt gjort. Jag har svårt att definiera mina misstag och vad ett misstag faktiskt är då misstagen burit mig framåt och att jag faktiskt, efter noga övervägande, är ganska nöjd över platsen jag befinner mig på.
Att i årskurs två i gymnasiet ursäkta min höga frånvaro med att berätta för läraren att jag hade knarkat järnet för att sedan åka på rehab i en månad, något som var helt osant, var helt klart ett misstag.
Jag tror de stora misstagen, som jag ser det, de jag fortfarande grämer mig över, är alla de orätt jag förorsakat människor i min närhet genom åren. Jag har därför fattat ett viktigt beslut. För att kunna gå vidare med mitt liv utan alla dessa onda minnen i bakhuvudet så har jag bestämt mig för att be om förlåtelse till alla människor jag gjort illa på ett eller annat sätt, en efter en.
Jag vill börja med att säga förlåt till min gymnasielärare som fick ta emot min knarklögn. Förlåt mig, det var dumt gjort.